Gjorde klart det sista rörliga materialet inför en liten grej som ni förmodligen redan sett när det här går live? Men det slog mig - herrrregud vad ofta jag tittar på mitt eget ansikte. Är det inte ett sömndrucket ansikte i spegeln på morgonen så är det från osminkad till glam deluxe i en video jag redigerar, eller någon av alla de porträtt man tagit till omslagsbilder på instagram. Det är ju nästan löjligt hur mycket bilder jag har på mig själv, och några kanske frågar sig om jag någonsin tröttnar?Well, jag tycker snarare det är tvärtom. Jag har sett mig själv i alla ’osmickrande’ vinklar som existerar, har sett mina porer på zoom-nivå x 10 och stakat mig på orden i live-sändning. Jag tycker nog det får mig att acceptera allt jag är ännu mer? Som när jag utbildade mig till makeup-artist och upptäckte att hela mitt ansikte är snett (ena halvan av ansiktet är längre ned än andra - märks speciellt när jag har stora örhängen i, då örat också hängt med ♡ ). Tyckte det var jobbigt i början (mycket snack om symmetri inom makeup-yrket), men nu kunde jag inte bry mig mindre. Är frisk. Mår bra. Det är väl bara positivt att man är lite sned och härlig?
